Äntligen är premiären gjord.
Som jag längtat men ville vänta tills efter skidåkningen.
Tjuvstartade dock med en kortis på 2,4 km i torsdags men igår startade jag på riktigt med 10,4 km.
Helt fantastiskt vad skidåkningen gjort med min kondis.
Hela hösten och halva vintern har jag varit sjuk och inte kunnat träna.
Har i princip bara tränat under februari månad och lite i januari ändå gick löprundan lätt trots storm och tunga ben från stafettvasan.
Jag höll ett tempo där jag kände att jag kunnat småprata samtidigt.
Det tempot var detsamma som jag tyckte var ett ansträngande tempo på tjejmilen i september.
64 minuter.
Med pigga utvilade ben och normal vind så är jag antagligen redan nu under timmen på milen!
Underbart.
Men inte bara det.
Jag är inte heldöd efter en mil.
Jag hade kunnat springa en bra stund till.
Uthålligheten finns där på ett annat sätt också.
Härlig löpvår väntar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar