Sagohelg i Sälen

Den enda bilden jag tog. Vid pausen i Lindalen. Visst är det vackert men inte på långa vägar i närheten av allt vackert vi fick se.

Som ni säkert redan vet så har jag påbörjat min resa att genomföra en halvklassiker.

Halvvasan är andra delen ut.

Det är inte långt kvar nu.

Det är inte heller långt kvar tills jag ska åka stafettvasan med jobbet.

SÅ

I helgen har jag varit till sälen med ett gäng arbetskamrater.

Vi var några som åkte redan efter lunch på fredagen.

Kom upp och gav oss ut i elljusspåret.

Det var skitdåliga spår rent ut sagt.

Obefintligt på många ställen och väldigt isigt.

Guppiga & vingliga.

Ja, skit som sagt men balansträning fick jag!

Jag hade åkt två gånger innan på vardera 7,6 km.

Har varit iväg till Kalhyttan och åkt i deras fina spår då.

Det blev två varv i elljusspåret för min del.

Direkt livsfarligt för en bambi som mig men det botade åtminstone värsta backrädslan.

Jag drog mig nog säkert 15 gånger på de 11 kilometrarna.

Svanskotan var den värsta smällen. Jag har väldigt ont än.

Massor av blåmärken på benen har jag, något på armen men den ömma näsan har gått över!

På lördagen var det dags igen.

Kalven runt plus någon mer sväng var det så totalt blev det 18 km för mig den dagen.

Banan började väldigt flackt och jobbigt.

Jag var trött och mör sedan kvällens åkning och hade(har) dessutom nåt virus i kroppen som tynger ordentligt.

Efter ett litet tag blir banan mer naturskön och lite kuperad.

Solen börjar gå upp.

Det är helt sagolikt vackert. Går inte att beskriva med ord.

Vattendragen hade inte frusit. Snön hade drivit fram till kanten av vattendragen och bildade en läcker kontrast. Granarna tyngdes ner av snön och stod som strutar.

Det var så vackert att jag ville stanna tiden för en stund.

Tänk att kunna få bo så där under vinterhalvåret!

Efter kanske 5 km kom vi fram till en värmestuga.

Lindalen.

Så himla mysig med servering.

En kopp varm choklad gjorde gott åt den svidande halsen och en solbulle till kroppen.

Färden fortsatte vidare.

Det var riktigt tufft att komma igång igen.

Spåret var jättefint, dock väldigt lite glid, på gott och ont. Flåset fick sig en match och stakningen med frånskjut blev lättare att öva än på "isbanan".

Framme i Hundfjället fick vi gulaschsoppa och grillad hamburgare med bröd.

Där hann vi bli kalla, en del avbröt för andra aktiviteter och resten fortsatte åka längd ett tag till.

Väl tillbaka i stugan var det riktigt skönt med en dusch och lite vila.

På kvällen väntade en överraskning.

Vi fick åka skotertaxi upp till Toppstugan Lyktan på Hundfjället.
Det var stjärnklart.

Vi blev bjudna på god middag!

Igår var det hemfärdsdagen men först skulle en till längdtur hinnas med.

Det var en kall dag med -15 grader.

Friskt!

Och ordentligt med sol blev det också.

Den här dagen blev det en sväng runt Myrflodammen, en sträcka på 13 km.

Jag var så galet trött i exakt hela kroppen från första stund.

Det var verkligen en kamp, ville bara lägga mig ner och gråta en skvätt, haha.

Trots slitet så var det verkligen värt det för det var verkligen som att få åka igenom en saga igen, en solig saga. Extremt vackert. Temperaturen steg ganska fort med tack vare solen.

Den tuffa rundan avslutades med en riktig fartfläkt.

Det gick så galet fort, vet inte ens om jag vågat cykla så fort, eller så är det bara så olika känsla men hur som helst så gick det sjukt fort och jag vågade. Nästan. Slängde mig halvvägs ner en gång när Annika började bromsa och jag inte kunde/vågade bromsa och valde att slänga mig istället.

Upp igen och startade om och hann få upp farten rejält igen.

Längst ner avslutades backen med en skarp kurva som jag inte kunde se om det fanns spår i. Det fick helt enkelt bära eller brista men det bar längs spåret som fanns!

Jag funderar ibland på om jag inte borde ha hjälm på mig när jag åker.

Det var en fantastisk helg och vi blev väldigt bortskämda av våra chefer.

Och jag har blivit en bättre skidåkare med numer närmre 6 mils erfarenhet!