Blomsterloppet

Nu tänker jag inte vara någon vanlig Svensson.

Jag är så jäkla bra!

Sådan jäkla kämpe!

För 12 veckor sedan joggade jag för första gången efter förlossningen.

Ett varv runt Svartås elljusspår, 1,6 km.

Det kändes!

Idag, ikväll, i 26 grader tung värme, 12 veckor senare, joggade jag sju varv, 11,2 km!

Det kändes.

MEN

Det går åt rätt håll.

Från att ha börjat känna ljumskarna vid 1,5 km till att idag klara mig till 3 km. Och riktigt kämpigt med bäckenet/ljumskarna vid ca 9 km idag istället för tidigare 6-7 km.

Det är alltså bara att köra på.

Under tiden läker jag mer, blir starkare och lättare.

Högerknät gör ont igen men jag kan iallafall gå på det så det är alltså också betydligt bättre än sist.

Som ni säkert förstår, det är inte lätt men vem har sagt att det ska vara lätt?

OCH

För att göra den här kvällsrundan lite mer motiverande så kom jag på att jag skulle plocka en ny sorts blomma för varje varv för att på så sätt hålla koll på varvräkningen också. Så klart sinkar ju blomsterplockandet ner farten lite men det är ännu inte tiden som är det viktiga vid löpningen för mig just nu utan att ta mig runt vissa sträckor och att det slutligen ska kännas bra i kroppen hela vägen.

Men så iallafall, en ny blomma varje varv.

Fjärde varvet ryckte jag åt mig en prästkrage och kom genast in på älskar, älskar inte. Vad är det här med löpning? Det är nog en slags hatkärlek för mig, alltså exakt ÄLSKAR, ÄLSKAR INTE!

Vid femte varvet började jag inse att jag inte skulle hinna plocka alla blommor jag siktat in mig på, det fanns väldigt många olika sorter.

En extra fin smörblomma hade jag kollat in redan vid andra varvet.

Sista varvet sprang jag mest för smörblommans skull!

Tänk om någon hade sett mig där, springandes med en ny blomma i handen för varje varv. Denna någon hade fått sig ett gott skratt, det bjuder jag på.

Med vänlig hälsning HARMONILENA