torsdag 10 september 2015

I made my party

Första frukoststället Under Kastanjen skymtar under markisen.

Redo i startfållan.


Beirut.

Fabrique stenugnsbageri.

Den här helgen har känts som en enda lång fest.
Nåja, om man bortser från hemresan med stoppade tåg p.g.a översvämningar.

Slutade tidigare på jobbet i fredags och tog tåget till stockholm.
Väl där checkade vi in på Urban Hostels vandrarhem i gamla stan.
Väldigt hög och fräsch standard men skeptiska var vi.
Undrade lite var vi hamnat då all kundtjänst via telefon var på engelska och samma sak i receptionen på plats, samt alla gäster till en början. Så småningom hörde vi lite svenska röster och även när vi checkade ut fanns det en svensktalande receptionist.
När man försökte söka något på nätet fanns det ingen hemsida då de bytt regi.
Och till en början gick det inte ens att ringa det ena numret.
Men så här i efterhand känner jag mig nöjd och det var ju ingen fara.

Innan läggdags ville vi äta middag och hittade ett hörn i gamla stan.
Jenny och jag suktade efter välgjorda pannbiffar som visade sig vara skolköksvarning på istället.
Kristin var nöjd med sin räkpasta.

Sovtajm och för min del blev det sovmorgon till strax efter kl 8.
Vi klädde oss löparfärdiga och vandrade några gator efter något bra frukostställe.
Under Kastanjen hittade vi som var helt ok, värd sitt pris, vi blev mätta.

Vi gick vidare mot stadion för att hämta ut nummerlappar.
Det blev riktigt varmt och skönt så jackor åkte av.

Nu började jag bli rejält stressad för jag kom på att jag ännu en gång glömt bort att dricka förebyggande och så ville jag äta någon lättare lunch och gå på toa i lugn och ro.

Vi gick och gick och hittade till sist 7eleven.
En slisksöt risifrutti och en powerade fick det bli.
På vägen hoppade vi in i omklädningsrum och gick på toa och förberedde det sista.

När vi är framme tror jag att jag börjar bli kissnödig ändå igen men struntar i det. Det går nog bra.
Vi möter upp Fia, Katja och Malin också och går runt lite på området, lämnar in väskor och så.
Det närmar sig och jag känner att det kan vara bäst att gå på toa ändå för att slippa det bekymret under turen.
Kön är orimligt lång som vanligt.
När jag har några meter kvar av kön är klockan tio minuter innan start och jag blir tvungen att kliva ur kön och raskt traska bort till start.
Jag lyckas tränga mig fram i fållan och hitta Fia och Kristin.

Uppvärmd skulle jag vara var min plan med men det sprack det med.
Att jag inte lär mig!
Så med tryck på blåsa var det bara att ge sig iväg.
Med spotifys lista i lurarna; Party Aid Kit
Efter bara någon kilometer öppnar sig himlen i några minuter så vi blir lagom blöta.

Benen känns bra men så har jag tagit ipren med.
Första 5 km känns riktigt pigga och bra.
28 minuter.
Vid 7 km börjar det kännas lite tungt.
8 km så vet man ändå att det är så kort bit kvar så det är bara att behålla tempot.
9 km är det riktigt tungt, både för flås och ben.
Trångt är det med och i detta tröttläge är det inte kul att sicksacka sig fram. Det tar hårt på krafterna.
10 km säger endomodo på 56 minuter blankt.
Dock är det ca 200 meter kvar till mållinjen så min sluttid på tjejmilen blir 56:55.
Jag är grymt nöjd!

Återigen har jag inte tränat.
En besvikelse eftersom jag hade ett mål (som jag numer vet att jag hade fixat om jag kunnat utföra den planerade träningen).
Men nu blev mitt mål att hoppas att smalbenen skulle hålla och att jag skulle komma in på under timmen. Skulle jag klara på 57 skulle jag vara jättenöjd.

Så mitt nya pb på 10km är alltså 56 minuter!

Efter loppet tog vi oss tillbaka till rummet, latade oss några minuter på sängen och tog en skön varm dusch.
Sedan vidare iväg till den libanesiska restaurangen Beirut café som Fia tipsat om.
Supergott var det.
Så mycket goda smaker.
Vi svenskar har mycket att lära i kryddornas värld.
Det blev en sen natt på Fridays följt av dålig sömn p.g.a regn och åska som märks tydligt på gamla stans välvinklade plåttak.

På söndag morgon stannade vi till på Fabrique stenugnsbageri för en frukost innan tågavgång.
Det visade sig vara ett riktigt bra val.
Så himla mysigt, annorlunda & gott.
Trevlig personal.
Jag ville vara hon som verkade vara ägarinnan!

Ja och så var det ju hemresan som blev rätt bedrövlig men hem kom vi iallafall.


Under veckan har mina smalben gjort riktigt ont igen men nu tog jag till mig av råden jag fått att äta tre ipren om dagen i fyra dagar. Har missat några tabletter men har gjort mitt bästa.
Det är absolut inte bra än men jag har ju 1,5 dygn på mig att läka! För imorgon åker Kristin och jag till Göteborg för att genomföra del två i vår septembertour.
Göteborgs jubileumslopp på lördag!






I eftermiddag/kväll har vi haft mina bröder, föräldrar och mormor här på besök.
Jag fick ett ryck och ville bjuda på porterstek och blåbärspaj.
Kändes lyxigt en vanlig torsdag!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar